Stjärnkullens födsel

Idag den 14 Augusti 2025 när detta inlägg publiceras firar min första kull (Stjärnkullen) sin första födelsedag! I och med detta tänkte jag passa på att berätta om när småttingarna kom till världen.

Allt började sent på kvällen den 13 augusti. Mistel var då på dag 62 i sin dräktighet och låg och vilade på rygg på vardagsrumsmattan. Med den gulliga lilla magen i vädret kunde jag inte låta bli att gå fram och börja klappa henne på magen, vilket hon älskade när jag gjorde i slutet på hennes dräktighet. Plötsligt efter bara några strykande drag på magen reser hon sig upp och det säger plopp. Plötsligt ser jag hur det kommer blodblandat vatten och hon börjar genast jama högt och få krystvärkar. Klockan är då 23:17. Jag fick en otrolig chock att förlossningen startade så plötsligt utan förvarning och även flera dagar tidigare än beräknat. Jag hade också under den senaste veckan försökt fixa med mysiga platser som hon kunde föda på, men hon hade ratat alla, så nu när förlossningen var i full gång var det bara för mig att snabbt försöka hitta något ställe hon kunde acceptera att föda på. Ganska snabbt kom jag och tänka på att jag fått en bur i tyg som vid vissa tillfällen används under utställningar. Så den plockades fram och som tur var tyckte Mistel att den var perfekt. Hon lägger sig genast till rätta och fortsätter kämpa med krystvärkarna medan jag klappar och stöttar henne. 

Cirka 00:30 den 14 augusti föds första kattungen (Vega). När Vega föddes kom hon ut i hela fosterhinnor. Detta ledde till att jag som den första gångs uppfödare jag var fick lite panik då jag inte helt fattade att hon faktiskt hade fötts. Det ända jag såg var en sladdrig mörk klump som hängde ut och jag tänkte att nu är något fel. Är detta bara en fostersäck med brunsvart färgat fostervatten? Eller är detta ett dött foster? Vad ska jag göra? Miljoner tankar hann snurra i huvudet på mig. Men som tur var kunde jag ringa min dåvarande mentor som vägledde mig hur jag skulle göra. Så det var bara att ta tag i klumpen och dra för att spräcka fosterhinnorna. Och där var hon, min fina Vega. Det krävdes lite stimulering för att få igång andningen, men när hon väl börjat skrika visade hon sig vara en pigg och stark tjej.

Jag kommer aldrig glömma när Mistel fick se henne för första gången. Vega låg där mitt framför henne och Mistel satt och tittade så fundersamt på henne. Sedan sträcker hon fram tassen och petade försiktigt på henne.😂 Trotts den lilla förvirringen kring vad det var för skrikande varelse som låg där framför henne började Mistel snabbt att älska och ta hand om henne. 

Cirka 00:45 föds andra kattungen (Leonis). 

Cirka 01:05 föddes tredje kattungen (Sirius).

01:23 föddes fjärde kattungen (Pollux). 

Alla tre föddes snabbt och smidigt utan några problem. Jag såg bara till att de fick igång andningen ordentligt, avnavlade och tog bort en fosterhinna från en kattunges ansikte. Mistel var otroligt tillåtande och hade inga som helst problem med att jag var där och hjälpte till under förlossningen. Efter dessa fyra kattungarna tog Mistel en paus i värkarbetet då hon tömt första livmoderhornet. 

Någon stans mellan kl 02:00 och 02:15 börjar hon att krysta igen. Ca 02:30 kunde jag se toppen på ett huvud samt ett öra. Detta visade sig inte vara en bra position på huvudet då Mistel krystade och krystade men ingenting mer hände. Jag kände ganska fort att jag på något sätt kan behöva hjälpa henne men var samtidigt rädd för att på något sätt skada Mistel. Eftersom det nu var mitt i natten svarade ingen när jag ringde och jag blev lämnad själv till att hantera situationen. Jag avvaktade med att göra något på grund av den starka oron att skada henne och i hopp om att Mistel skulle lyckas själv. Dock insåg jag efter att huvudet varit synligt i en timme att hon inte kommer lyckas själv och att det är kritisk för kattungen om den nu ens fortfarande lever. Så trotts oron började jag försiktigt trycka utanpå där jag kände att kattungens haka var och lyckades ganska snart trycka ut nosen, och bara sekunden senare krystar Mistel ut resten av kroppen. Klockan 03:46 föds femte kattungen (Indi). Hon var livlös och trotts att jag egentligen fattade att hon redan blivit en ängel efter att ha suttit fast så länge gjorde jag hjärt- och lungräddning på henne. Men efter att ha hållit på ett tag var det bara att konstatera faktumet. Otroligt sorgligt och jag har tänkt mycket på att hon kanske hade överlevt om jag bara vågat hjälpa till tidigare. Men tyvärr kan jag ju inte spola tillbaka tiden och hantera situationen annorlunda, utan bara ta lärdom av det som hände. 

Mistel mådde i alla fall bra och som tur var skadade jag henne inte på något sätt. Hon verkade heller inte lagt märke till att hon inte fick tillbaka kattungen då krystvärkarna satte igång igen ganska snabbt efter att Indi föddes och hon fick annat att tänka på. Klockan 03:59 föddes sjätte och sista kattungen (Polaris). Han var pigg och mådde bra. Det kändes skönt att avsluta förlossningen på ett positivt sätt med en levande kattunge även om det dessvärre inte gick så bra för honom senare. Han gick tyvärr inte upp i vikt trots stödmatning och lilla Polaris blev en ängel och flög vidare till sin syster 3 dagar gammal.